I början av Oktober så var jag äntligen till Stonehenge. Vi var några stycken som var på resa och tog det på vägen till Bristol . Många sa att vi skulle bli besvikna, men inte då.

Man såg på håll de mäktiga stenarna resa sig på kullen det var något magiskt över det. Man betalade sig in och fick en bandspelare som berättade på Svenska vad de tror och vad det använts till. Jag var allt helt lyrisk. Jag har längtat hit sen jag var liten var den tråkiga som var intresserad av historia i skolan.

Vi hade en Engelsk tjej med som berättade att hennes systers man var i den gamla tron och att på midsommar natten så öppnades det runt stenarna för de som är i den tron och de får vandra bland stenarna och be. Ja det skulle jag vilja vara med på så den planeringen ligger för framtiden.

Visst var det turistat men konstigt vore det ju annars det såldes prylar och böcker om det det handlade om.

Men jag förlorade mig i historian i flera timmar märkte inte ens att det regnade vissa stunder. Jag glömde alla människor runt mig och slukade omgivningen. Jag åker väldigt gärna tillbaka.. och jag önskar flera människor den känslan av tidsstopp som jag hade…