#0: Jag antar att du vill ha ett rakt och ärligt svar utan krusiduller så here goes. Drömma ska man aldrig sluta göra, men tyvärr måste man vara realistisk också annars kan man göra sig själv en rejäl björntjänst, hur välmenad den än var tänkt. Att flytta utomlands utan en ordentlig buffert, utan utbildning och med ett skralt CV skulle bli väldigt tufft, Paris är en stad med höga levnadskostnader. Speciellt om man flyttar till ett land där man inte kan språket eller där befolkningen inte är så bra på engelska generellt.

Jag vill inte krossa dina drömmar, tro absolut inte det! Du är ung, du har mååånga år på dig att samla ihop bra byggstenar för att få en mer stabil och trygg start i ett nytt land. Försök använda din frustration som en drivkraft till förändringar som tar dig närmare ditt slutmål.

Om ditt liv tillåter så ge dig ut och res när coronan är under bättre kontroll, det är ett suveränt sätt att doppa tån i vattnet och faktiskt få besöka sin drömstad.

Jag är så dåligt insatt i hur det fungerar numera men skulle du vara intresserad av språkresor? Sånt var väldigt populärt när jag var i din ålder (jisses, vad gammal den här 34-åringen känner sig just nu 😅).
Om inte annat kan du börja läsa franska här i Sverige.

Jag har själv drömmar om att flytta utomlands. Tankarna studsar mellan Edinburgh (Skottland), Edmonton och Calgary (Kanada). Jag har en startbuffert men känner att jag inte har utbildning eller CV som skulle ge mig en chans på arbetsmarknaden så jag håller på att titta efter en intressant utbildning, antingen för att sen kunna jobba i mitt nya hemland eller jobba på distans och ha en anställning i Sverige.
Så många gånger har jag känt så som du verkar känna att bara "F*ck it, jag drar. Det löser sig på något sätt!" men det känns inte hållbart, det skulle kunna gå riktigt, riktigt snett. Även om det känn så lockande med en biljett till lyckan så ser verkligheten inte ut så.

Sluta inte drömma, men var realistisk. Ge dig själv de bästa förutsättningarna för att lyckas och uppnå det du vill. Tyvärr finns det sällan genvägar dit. Se inte de år av förberedelser som krävs för slöseri, även de åren är ditt liv. Försök njuta av resan och inte bara målet så att säga.

#1: Jättebra skrivet! Alla drömmer säkert någon gång om ett annat liv, någon annanstans. Men vi släpar ju med oss våra gamla jag hur vi än gör.
Jag tror att man kan få drömmar uppfyllda, jag tror på det omöjliga, men jag tror att man skall börja i liten skala. Hemmavid och med sig själv.

#2: Tack!
Där slog du huvudet på spiken! Jag tror att det är något som många blundar för att man kommer inte vara en ny människa när man kommer fram till den nya staden. Det är samma gamla vanliga jag med allt vad det innebär.

Jag drömmer mycket. Men drömmar som skulle ute sluta min hund, är inget jag lägger någon tid på. Han är mitt viktigaste.

Igår var vi och hämtade ut våra nya pass