Idag kom jag hem från jobbet riktigt trött efter att ha hållt en kurs som var jobbigare än vanligt. Egentligen sa kroppen åt mig att tycka synd om mig själv och somna i soffan, men så har ju sett att det snöat hela dagen så jag var sugen på att gå iväg till Hammarbybacken och åka några kvällsåk.

Skidlustan vann. På med underställ, skidbyxor och jack. Skidfodralen över axeln och pjäxorna på armen. Eftersom jag måste gå en bit genom skogen för att komma till backen så tänkte jag ta med en ficklampa. Givetvis var batterierna slut, så jag letade genom hela lägenheten efter batterier som fungerade. Inte en enda mackapär som använder helt vanliga pennbatterier. Till slut tog jag batterierna från den trådlösa musen.

När jag kommer ut ur skogen ser jag att liftarna inte är igång. Funderar ett ögonblick på om det kan vara stängt, trots att det ska vara öppet till tio. Det har ju snöat hela dagen, så det kan ju inte vara bättre.

I snöyran från snökanonerna som blåser i min riktning drar jag på mig pjäxorna och fram med stavarna. Skidorna har jag på ryggen. Sedan zickzackar jag mig ned i den isiga backen som ännu inte öppnat. Ramlar ett par gånger och sätter mig på rumpan. Blä.

Väl nere ser det rätt dött ut förutom ett två äldre killar som står och blickar besviket på backen och lite längre bort ett par snowboardkids som byggt ett litet hopp och hikar en bit upp i backen och åker ner och gör ett litet hopp.

Jag frågar några varför inte liften går. Får svaret att det blåst så mycket att liften pajat.

Men hallåååå!!! Mitt i Stockholm. Typ 20 cm över vattenytan. Ett sopberg som tar mindre än en minut att åka ned för. Hur i hela h*****e kan liften blåst sönder? Det är ju inte som att det är toppliften på åreskutan över trädgränsen.

Inte mycket att göra. Med pjäxor på och skidor på ryggen börjar jag min bestigning tillbaka till stigen som leder hem. Genom skogen åker jag skidor i mörkret och kommer fram till gångvägen. Sedan går jag i pjäxor hem. Folk tittar lite skumt när jag går förbi tunnelbanestationen i min oranga Scarpa Lazer-pjäxor.

Nu sitter jag hemma i underställa och skidbyxor och låtsas att det är snart dags för after ski. Eller snarare After No Ski Att All….