Annons:
Etikettreseberättelser
Läst 8738 ggr
Pia
1/4/06, 11:19 PM

150 mil ut i Atlanten

Där tillbringades julen 2005 för min del. Och inte guppande på en liten äventyrsflotte mitt i Atlanten, utan på Azorerna som är en del av Portugal.

Där ute ligger Azorerna, en del av Portugal och EU:s västligaste utpost. Azorerna består av nio olika vulkanöar; Sâo Miguel, Santa Maria, Terceira, Graciosa, Sâo Jorge, Pico, Faial, Flores och Corvo. Öarna ligger utspridda över en ungefärlig yta om 60 mil ute i Atlanten.

Språket som talas på Azorerna är portugisiska, men dialekterna på de olika öarna och, ja till och med på öarnas olika delar, är ganska särpräglade. Om man är bevandrad i det spanska språket är det hyfsat lätt att förstå sig på skriven portugisiska, men jag upplevde det som mycket svårare att förstå den portugisiska som talades på Azorerna än på Madeira.

Den största av de azoriska öarna heter Sâo Miguel, med huvudstaden Ponta Delgada. Och det var där vi landade efter en ganska tröttsam och obekväm flygresa på inalles ca 6 timmar.

En kort busstransfer från flygplatsen tog oss till hotellet. Det visade sig att man till och med såg den lilla flygplatsen från hotellrummet. Flygplanen startade och landade högljutt över hustaken på regelbundna tider varje dag… Men det var ganska charmigt på något vis och till slut vande man sig. Hotellrummet var enkelt, rymligt och fräscht (finns det ren säng, dusch och toalett på rummet så ordnar sig det mesta tycker jag…)

På flyget hade vegetarianer inte kunnat förbeställa mat och enbart fått tillgång till knäckebröd, chips, dryck och godis och inte fick man förbeställa mat heller… Så på med nya väder-anpassade kläder - bara ben, kjol och tröja passar utmärkt när det är soldis och runt 20 grader… Detta var innan jag insåg att innevånarna själva minsann klädde sig efter årstiden och INTE efter väderleken. Det var inte helt ovanligt med tjocka vinterjackor, yllepolos och pälsar… - och ut på mat-jakt!

Utefter hamnpromenaden hittade vi lite enklare etablissemang. Efter min julvistelse på Madeira för ett par år sedan hade jag stora förväntningar på det azoriska köket, drömde om den fantastiskt goda tonfisken och den färskpressade apelsinjosen… Döm om min besvikelse när då den hett efterlängtade tonfisksmörgåsen var en klart medioker skapelse på vitt formbröd med mosig tonfisk i alldeles för mycket majonnäs. Till det serverades tveksamt färskpressad, mycket sur apelsinjos…

Maten

Tyvärr måste jag säga att detta första möte med det azoriska köket bestod hela resan ut. Klimatet och naturen på öarna gör att egentligen finns alla möjligheter att erbjuda fantastisk fräsch och vällagad mat med de yppersta råvaror och rena, oförstörda smaker. Azorerna är kända för sina ofantligt många kor (det finns många fler kor än människor på öarna. Vilket vi fick erfara när vi hyrde bil och åkte runt…), sin ost, sin likör, Europas enda teplantager och inte minst sina ananasodlingar (där ananasen, som det enda stället i världen, odlas i växthus). Detta borde naturligtvis borga för riktigt bra matupplevelser, eller hur?

Så var dock icke fallet, det mesta som serverades var smaklöst och okryddat. All mat serverades med bröd, bröd, bröd (vilket ledde till att ordet ballong-mage fick en helt ny innebörd när veckan var slut…), överkokt potatis, grönsaker på burk, sura, omogna frukter och blaskigt te samt fantasilösa, torra efterrätter. Fisken var oftast friterad, och om den inte var friterad så smakade den inte helt fräscht… Köttet var också tydligen mestadels segt och oaptitligt. Eftersom maten är en stor del av en reseupplevelse, så blev tyvärr denna del av resan en stort minus…

Det jag upplevde som positiva smakupplevelser var den goda likören Queen of the Island (ungefär som Bailey's) och ananaslikören, samt kaffet som vanligtvis var milt och runt i smaken, de små wienerbröds-liknande vaniljpajerna och de små, söta bananerna.

**

Vädret

**Vädret på Azorerna kring jul är inte lika behagligt som på Madeira. Men förstås betydligt trevligare än i mörka, kalla Sverige (om man inte gillar snö vill säga). Runt 20 grader, varmare när solen ligger på, kyligare när den går i moln. Tämligen blåsigt dock, och smärre regnskurar måste man vara förberedd på mest hela tiden. Min trots allt ganska nedbantade (sommarväders)packning blev i det stora hela ganska oanvänd, då det visade sig att jeans och lager på lager klädsel var det smidigaste man kunde klä sig i…

Ibland kunde dock regnet förvandlas till solregn (som på bilden ovan), det var det riktigt vackert att se. Som om en gyllene makt från ovan ville göra sig påmind mitt i allt det gråa…

Att se och göra

Vad finns att se på Azorerna då? Alla de små öarna har olika saker att erbjuda för naturälskare, vi stannade dock bara på Sâo Miguel. Där vandrade vi runt i Ponta Delgada, varvade ner, somliga spelade golf på en av de två golfbanorna som finns där (banan fick klart godkänt), njöt av all den friska havsluften och sov också gott på grund av den.

Några dagar hyrdes bil och vi körde runt ön och besökte de sevärdheter som fanns där och upplevde hela den gröna, gröna ön och alla de slingrande vägarna och hisnande utsikterna.

Vägnätet upplevde jag som mycket mer utbyggt än på Madeira, men vissa vägavsnitt var bara helt förskräckliga. Vägbanor som söndersmulade av riktigt svår tjäle… Men det blev onekligen lite som att åka någon fartfylld åkattraktion på Liseberg när det gick fort, fort på de slingrande bergsvägarna och det fanns djupa stup nära, nära…

Kor fanns det som sagt väldigt gott om på ön. De vallades allt som oftast gärna på de smala vägbanorna, och en hetsig nordbo som har bråttom, bråttom fick finna sig i att varva ner och njuta av skådespelet. Ett harmoniskt skådespel med vackra, lunkande (och frejdigt bajsande…) kor som ibland ville göra avstickare in i trevliga, gröna hagar istället för att ledas till mjölkning. Ibland fick de å andra sidan brått och hastade på riktigt kvickt, så mjölken bokstavligen stänkte över hela bilrutan….

Sete Cidades (Sju städer)

Legenden säger att dessa djupa tvillingsjöar uppstod när två unga älskande inte fick varandra. En blåögd prinsessa fick träffa sin grönögde herde en sista gång och då grät de båda så att dessa sjöar uppstod. Det sägs vara därför den ena sjön har grönt vatten och den andra blått… De må vara hur det vill med den saken, en strålande vacker vy är det hursomhelst!

Mulher de Capote, Ribeira Grande

I tätorten Ribeira Grande, på Sâo Miguels nordkust, ligger likörfabriken Mulher de Capote. Den kändes väldigt genuin och lantligt hantverksmässig. Efter provsmakning köptes några flaskor mycket god likör (för runt 50 kr flaskan…) och vi tuffade därefter vidare (i vår av koskit lätt stinkande bil…). 

**_

Furnas    

_** 

Utanför Furnas, en bit västerut från Ponta Delgada, ligger Lagoa de Furnas, en vacker, spegelblank, nästan spöklik sjö om ca 2 kvadratkilometer. Bredvid sjön finns det aktiva, heta vulkankällorna som puttrar och ångar. Källor som en bekants sambo, vid ett tidigare tillfälle, lyckades drutta ner i med flera månaders sjukhusvistelse som följd… Men jag var minsann smartare än så och försökte inte ens doppa ner handen i den spännande, kokande lergeggan…

I dessa heta källor lagas ibland mat genom långkok. Jag förmodar att detta sker under turistsäsongen, för när vi var där var det behagligt folktomt och lugnt. De enda som följde oss runt var en liten valpig hund och en ynkligt jamande katt…

Terra Nostra

Furnas är också känt för sin vackra botaniska trädgård Terra Nostra. Orten var ett populärt spa på 1800-talet med mineralvattenkällor och inte att förglömma, Ungdomens källa. En liten sjö fylld med ganska frånstötande (järnhaltigt)vatten. Man kan fortfarande ta sig ett dopp i den. Och nej, jag gjorde inte det, för tänk om man kommit upp som en sprillans nykläckt femåring? 

_

Gorreana och Porto de Formoso

_På Azorerna finns Europas enda teplantage.

Vi besökte dessa två och upplevde Gorreana som ganska primitivt och inte speciellt turistvänligt. Porto de Formoso var lite mindre och aningens mer turistvänligt med filmvisning och ett litet tehus.

De teer jag provade på plats tyckte jag inte alls höll hög klass, de saknade fyllighet och smakade blaskigt samt svagt. Jag köpte dock med mig några olika sorter hem, som jag hoppas kanske smakar mera och bättre när man brygger dem själv…

Arruda Acores

För att ananasen skulle mogna samtidigt rökfylldes växthusen dagligen. Då eldade man med blad från ananasplantorna. Hur smakade då den omtalade och lokalt odlade ananasen då? Nja, jag tyckte den var riktigt sur och gav ett omoget intryck. Men smaken i sällskapet var delad…

Val- och delfinsafari

Det var också något man kunde bege sig ut på. Dock är chansen att se valar väldigt liten, trots att de har bemannade spaningstorn utefter kusterna som leder "safari-båtarna" rätt. Vintern är inte heller högsäsong för denna safari.

Så eftersom jag både sett och klappat ljuvliga delfiner på Kolmården och i Florida samt att tanken på att bege sig minst en timme ut på Atlanten i rank gummibåt inte kändes så där särdeles tilltalande, avstod vi från detta…

_

Jardim Antònio Borges

_I Ponta Delgada fanns också en väldigt vacker oas, en riktig sagopark med många grottor, små sjöar, trollska träd och, vad jag förmodar på sommarhalvåret, blomsterprakt. Vår resa till Azorerna avslutades med en lätt magisk, tidig morgonpromenad i denna daggvåta park.

Naturen & människorna

Naturen på Azorerna påminner förstås mycket om den på Madeira. Det är väldigt grönt och frodigt överallt. Längs vägarna syntes en myckenhet av vissna hortensior (jag kan tänka mig hur strålande vackert det är under blomningsperioden…), emellanåt trädliknande, stora julstjärnor och ganska ofta dessa speciella, färgstarka varianter av aloe-liljor.

Naturen påminner också en hel del om Skottland och längs kusten mycket om Cornwall. Men av någon anledning talar den azoriska naturen inte lika mycket till mig som dessa andra favoritresmål… Men jo, visst är det vackert ändå. Med små vitkalkade hus med färggranna detaljer, som trängs utefter trånga lantliga bygator.

Trängdes på bygatorna gjorde också väldigt mycket småväxta människor (man kände sig ofta som Gulliver i Lilleputtland). Mestadels i from av ledighetskommittéer i form av små krumbenta män klädda rutiga skjortor och keps med ett finurligt leende i mungipan och gärna en spade att hänga på.

Dessa små män fanns också på arbetsplatser utefter vägarna. Det var väldigt oklart vad de egentligen arbetade med, eller om de ens arbetade. De befann sig alltid i en grupp om fem-tio män, varav högst en tredjedel verkade använda verktygen de hade i händerna. Men oftast, oavsett vilken tid man åkte förbi dem, så hade de paus och vilade upp sig i skuggan under ett träd…. Ett mycket märkligt fenomen.

Husdjurshållningen

Ju äldre jag blir, desto svårare har jag att bortse från hur bra eller dålig djurhållningen är på olika resmål. Och tyvärr var det ett riktigt ledsamt inslag i veckan på Azorerna, sättet på vilket hundar och katter hölls. Av alla de hundar man såg så var det bara tre, fyra stycken som hölls kopplade eller under uppsikt av ägaren.

Övriga mängder av hundar sprang löst, de allra flesta mycket magra, strykrädda men samtidigt kontaktsökande och på jakt efter godbitar… Några hundar hade till och med men efter att ha blivit skadade (påkörda?), var halta och vanställda.

Katter fanns det också gott om, precis som i hundarnas fall lösspringande, magra, ynkligt jamande, strykrädda men kontaktsökande.

Åh så ledsamt det var, och åh så jag längtade hem till mina pälsklingar för att tala om hur jämförelsevis bra de har de i go'a värmen med all mat, kel, lek eller lugn de kan önska sig!

**

Julstämningen

**

Den enda riktiga julstämning man kände av var egentligen alla de fantastiska, stora ljusslingor i många olika former som fanns överallt i tätorterna. Några jultomtar hängandes på balkonger, dörrar och i butiker, en del julkrubbor och tomteluvor på butikspersonal.

Julmusik klingade emellanåt i restaurang-ernas sprakande högtalar- system, men annars syntes det inte mycket av den julhets som ofta präglar våra mer nordliga breddgrader.

Portugiserna firar, som flera andra länder, sin helg mer på juldagen än julafton. Detta hindrade dock inte att de allra flesta restauranger hade stängt på julafton… Julmiddagen avåts således på ett enklare café och bestod av, i mitt fall, svampomelett och en tårtbit… Alltmedan café-personalen inte alltför finkänsligt försökte få oss att äta fortare så att de kunde stänga, genom att börja ställa upp stolarna på borden, våttorka golven och släcka ner i lokalen… Men det blev i alla fall en annorlunda julmåltid! Och när vi väl kom ut på gatan igen kunde vi promenera sakta till hotellet i en mild vinternatt med Atlantens vågor kluckande mot stenpiren…

På juldagen var det stängt, stängt, stängt förutom på ett litet cáfe utefter hamnpromenaden. Där flockades hungriga och kaffesugna turister och bofasta som flugor på socker den dagen…

Shoppingen

Tycker man om shopping så skall man inte åka till Azorerna… Visserligen kan det för all del vara ganska befriande att ägna sig åt i princip inget annat än att ta det lugnt och spara en massa pengar på köpet. Men emellanåt suger det trots allt i shoppingtarmen och då är det ju onekligen trevligt om det finns något att shoppa…

Men shoppingutbudet är inte så särdeles stort på Azorerna får man väl säga. Visserligen finns det ett stort shoppingcenter, Parque Atlantico, i Ponta Delgada (öppet till kl 23.00 alla dagar!). Men storlekssystemet på kläder är inte riktigt anpassat till långa nordbors behov kan man väl säga… Och tja, variationen och utbudet lämnar väl en hel del övrigt att önska för en kräsen shoppare…

Så i mitt fall blev det högst diskret shopping, bl a några fina keramiktillbringare, ett par sjalar (som man aldrig någonsin kan få för många av…), lite matvaror och naturligtvis det lokala diskmedlet och rengöringsmedel. Ja och en riktigt bra kökskniv, vass som attan (för den färska ananasen) och hur bra som helst! Och ja, jag kom ihåg att stoppa den i resväskan och inte i handbagaget…

Jag saknade också tillgången till alla härliga, doftande blommor man kunde köpa överallt på Madeira och förgylla hotellrummet med. Jag skulle vilja påstå att det istället var påtagligt lite blomsterhandlare och det tycktes snarare vara så lite doft från blommorna som möjligt. Det blev tuija-ris och orange rosor till jul istället, vackert om ej väldoftande.

**

Några högst personliga, allmänna reflektioner 

**Azorerna är än så länge inte lika turistanpassat som Madeira till stor del är. Vilket har både sina för- och nackdelar förmodar jag. Madeira (Funchal) har sina stora turistanläggningar och trista jättehotell i en del av staden, många restauranger har gåpåiga inkastare osv. Å andra sidan tycker jag personligen att maten är så oändligt mycket bättre där, öppettiderna generösare, blomsterprakten mycket mer varierad och prunkande även på vintern, klimatet bättre och det finns mer att uppleva och göra i staden även i juletid.

Azorerna är mer som Madeira möjligen var på 60-talet. På Azorerna är det också runt jul, till skillnad från Madeira, lågsäsong för turism. Kanske lever öarna upp när det är högsäsong?

Medelinkomsten på Azorerna ligger enligt uppgift på motsvarande 5000 kr/månaden. Ändå upplever man inte priserna på mat, kapitalvaror eller restauranger, eller för den delen på fast egendom, som påtagligt lägre jämfört med Sverige. I Ponta Delgada finns, som nämnts, t ex det lyxiga, även enligt nordiska mått mätt, köpcentret Parque Atlantico. Där syntes det inte vara någon hejd på köplusten eller ebb i plånboken för de bofasta. Det fanns även ett flertal riktigt lyxiga, stora enfamiljshus här och var, speciellt västerut utanför Ponta Delgada. Så på något vis saknas det ändå inte ekonomiska resurser…

Målgruppen för turism till Azorerna kan inte sägas vara nöjeslystna ungdomar eller barnfamiljer. Snarare människor i medelåldern och pensionärer. Människor som vill se mycket natur, tycker om att vandra, som inte har höga krav på mat, underhållning eller mycket shopping, som tycker det är ok med häftiga väderomslag och söker lugn och ro i opretentiös miljö. Ja dessa människor skulle verkligen bli stormförtjusta i Azorerna!

För min del visade det sig att åldrings-genen hade blomstrat under vistelsen på Azorerna, för vid framkallningen av de foton som togs där var en påfallande stor andel riktigt skakiga och suddiga… Förstår inte vad jag gjorde. Kanske borde jag ha tagit ett dopp i Ungdomens källa ändå?

Mina sammanfattade intryck av resan till Azorerna måste nog bli att det var helt ok egentligen, men väldigt skönt att få komma hem! Så, citerandes en klok person, "Vad härligt det är när man har det bra på en resa och ändå värdesätter att komma tillbaka hem igen. Det gör ju liksom resandet fulländat!" - är inte det en skön åsikt i sammanhanget, så säg?!

Annons:
Niklas
1/5/06, 10:47 PM
#1

Vilka fantastiskt fina bilder, Pia!

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Pia
1/5/06, 11:48 PM
#2

Tack, Niklas! Och ändå så måste man ju minska ner dem…:)

Tom
1/6/06, 1:10 PM
#3

Trevlig läsning Pia!

Tom

Staffan
1/6/06, 3:29 PM
#4

Jättefin artikel - och första fotografiet högst upp på sidan hamnar faktiskt på min lista över fotografier som gett mig något mer än bara ett synintryck…

Du tror inte att du skulle kunna maila orginalet till mig? Please?
Och lova att lägga in det i fotosajten också? Please?

// staffan

Pia
1/6/06, 6:57 PM
#5

Tack, tack!

Jo just det fotot blev en överraskning vid framkallningen:) Med reservation för att det inte kom helt till sin rätt i min scanner… Det känns så väldigt engelskt så det är kanske därför jag gillar det än mer:)

Emma
1/8/06, 11:58 AM
#6

Oj, vilka otroligt vackra bilder! Jätteroligt!

Annons:
Pia
1/8/06, 3:04 PM
#7

Tack, Emma! *vad glad jag blir*:)

modmaker
1/11/06, 9:24 PM
#8

Underbart. Vackra bilder. :o) Azorerna är min favoritplats på jorden.

Pia
1/11/06, 10:09 PM
#9

Tack modmaker:) Nja inte min favoritplats kan jag väl säga…, men tur att smaken är olika för annars skulle det blir väldigt trångt:)

Jag såg precis när jag skulle publicera artikeln att du skrivit en tråd om Azorerna (som jag då missat…), men jag länkade till den i den nya tråden - så man kan läsa om lite olika intryck av "öriket"…

modmaker
1/12/06, 2:30 AM
#10

Jag såg att du hade länkat den. Jag tror att största skillnaden i din reseupplevelse och min var att att jag var där med min dåvarande flickvän som har sina rötter från Ponta Delgada. Det fanns alltid en kusin i varje hörne. :o) På så sätt undvek vi de värsta fällorna du nämner, som det vita brödet. Jag irriterade mig på att all mat nödvändigtvis skulle serveras med Pommes Frites som raskt byttes ut mot kokt. Soppor och fisk är det som är Azoreanernas specialitet.

Istället smet vi in på små anseliga restauranger som i princip inte ens hade skylt utanför dörren och där mor stod innan för en lucka till köket och rörde om grytorna.

På samma sätt hittade vi underhållning, mer eller mindra av misstag en kväll. Vi hörde musik komma ut från en port och på innergården fanns en liten mysig restaurang som spelade Fados och annan traditionell musik. Azorerna är i stora delar orört, främst för att de själva vill ha det så. Faial är den ö där man har vett att slå mynt av turismen, men de har ju erfareneheten från århundraden av passerande atlantfarare.

Det är ändå spännande att läsa om samma sak, fast med andra ögon än ens egna.

Tack för en bra artikel!

Upp till toppen
Annons: