Reseberättelser

Sköldpaddsliv

2005-08-15 17:37 #0 av: Kråkis

Soliga grekiska stränder, kluckande vågor, långsamma simtag i kristallklart vatten. Men det är inte bara vi människor som gillar den här miljön, havssköldpaddor tycker också precis om sandiga, mjuka stränder. Fast sköldpaddorna kommer inte hit för att sola och bada. Nej, de kommer om natten för att lägga sina ägg i sanden!

Klockan är fem och vi går nerför en brant backe i mörkret. Cikadorna är tysta för en gång skull. Vi kånkar på hinkar och bambupinnar målade i gult och blått. Ingen pratar särskilt mycket. Det är ännu för tidigt för många av oss.

När vi så småningom kommer ner till stranden börjar solen långsamt gå upp och vår vandring längs stranden börjar. Havet slungar försiktigt in vågorna mot strandkanten. Sanden suger tag i varje morgonsteg vi tar. Plötsligt stannar någon. Ett regelbundet spår leder upp från havet framför våra fötter, det ser nästan ut som om någon har paddlat upp ur vattnet. Vi följer spåren uppåt och hejdar oss där de slutar vid ett perfekt kamouflerat bo. Boet märks ut med drivved och pinnar som vi hittar, och därefter forstätter vårt letandet efter tecken på sköldpaddsaktivitet.

När vi har tagit oss till vår strandsektors slut och bara hittat spår, inga fler bon, vänder vi tillbaka till boet som vi hittade tidigare. Försiktigt börjar vi gräva i sanden för att kontrollera att där verkligen finns ägg. Honan kan ha gjort ett kamouflage utan att ha lagt några. När vi grävt oss igenom den torra sanden ner till den mörka, våta trycker vi försiktigt med fingertopparna för att hitta ett mjukare område. Där under finns äggkammaren. Vi gräver och gräver. Var är äggen? Har vi missat dem? Precis när vi är på väg att ge upp försvinner någons finger plötsligt ovanligt fort ner i sanden. Försiktigt fortsätter vi neråt - och där är de slutligen - äggen. Vita, mjuka och täckta av sandkorn ligger de där. Sandprickiga pingisbollar som innehåller varsitt litet sköldpaddsliv.

Nu är det dags att kontrollera boets läge. Om boet sedan visar sig ligga för nära havet måste vi flytta på det, annars märker vi bara ut det med de blåa och gula bambuburarna vi har med oss. Varje bur förses också med en liten skylt med datum, bokod och lägesanvisningar. Alltsammans skrivs dessutom mycket noggrant ner i en bok.

Sköldpadda

Vi volontärer kommer allihop från olika länder. Joost van Itterbeeck är nitton år och kommer från Belgien. Han studerar mljövård och ska vara här och jobba som volontär i två månader. Joost tycker att det är jobbigt med det strikta schemat, att man går och lägger sig sent och sedan går upp tidigt. Men det är det värt.

- Det bästa är campinglivet, den vackra naturen som ingen annan får uppleva. Att få träffa människor med samma intresse. Jag har aldrig gjort något liknande tidigare!

En annan av volontärerna är Krista Paul. Hon är 25 år och kommer från Kanada, där hon jobbar som missbrukarrådgivare. Krista är volontär här främst för att hon älskar naturen.

- Jag vill hjälpa till med att bevara den. Jag ville också uppleva ett nytt land och en ny kultur - och komma iväg hemifrån. Det bästa med Kristas vistelse på Kreta tycker även hon är mötet med så många människor.

- Och att hitta ett sköldpaddsbo - jag älskar det!

Alan Rees från organisationen Archelon, som jobbar med att rädda sköldpaddorna, berättar att det största problemet på många håll är när fiskenäringen och sköldpaddorna ska samexistera.

- Det finns stora faror för djuren ute till havs där de lätt blir påkörda av båtar eller fastnar i fiskenät. Många sköldpaddor som kommer till vårt räddningscenter i Aten har krockskador på huvudet från ödesdigra möten med båtar eller skador från krokar. Skräp som slängs på stränderna eller i vattnet utgör också de ett hot mot sköldpaddorna då exempelvis en flytande plastpåse kan påminna om en manet som djuren försöker äta. Plasten kan fastna i sköldpaddans matsmältningssystem eller kväva den. Ibland bildas luftbubblor i plasten vilket gör att sköldpaddan inte kan dyka längre och därmed inte heller leta efter mat.

Eftersom havssköldpaddor lever större delen av sina liv ute till havs är det mycket svårt att veta hur många djur som finns eller som dör varje år.

- Vad vi vet är att på många platser där det förr fanns många bon på stränderna finns idag mycket få eller inga alls. Under de år som Archelon har arbetat har man inte kunnat konstatera någon nedgång av äggläggande honor, men det är inte förrän inom de närmaste åren då de första sköldpaddsungar vi räddat har blivit vuxna som vi kommer att kunna se en ökning av antalet bon, säger Alan Rees. Generellt vet man inte så mycket om sköldpaddornas roll i naturen. Men Alan Rees gillar inte att bedöma hur viktig arten är.

-I vissa områden har de en stor effekt på sina bytens ekologi. Men jag tycker egentligen att det är fel att närma sig problemet från det hållet, istället borde vi fråga oss: "Viken rätt har vi att utrota en levande varelse?". Djuren skulle kunna fråga sig:"Vad är människan till för? De bara utnyttjar och förstör sin omgivning och de djur de lever tillsammans med." Men han ser ljust på framtiden.

- Det ser bra ut. Vi har en Marine Park på Zakynthos för att skydda havssköldpaddorna. Genom vårt Rescue Center i Aten når vi hundratals barn som får lära sig om sköldpaddorna och naturvård. Med hjälp av våra volontärprojekt når vi människor som lever eller besöker stränderna där äggen läggs och vi har också projekt för att utbilda fiskare om hur man skyddar havssköldpaddor.

 

Av: kråkis

Datum för publicering

  • 2005-08-15

Anmäl
2005-08-15 22:34 #1 av: Oskar

Skölpaddor är coola djur. Låter som en kul grej att vara volontär. Annorlunda sätt att resa på!

Oskar

Anmäl
2005-09-07 19:33 #2 av: Emma

Det är en grymt häftig upplevelse! Kommer precis ihåg hur kletiga sköldpaddsäggen känns. Någon som har fler förslag på billiga volontärställen så säg till!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.